Jag är en otroligt känslosam människa och för tillfället mer än vanligt.
Jag ligger i min ensamhet och lyssnar på fin musik, dom finaste låttexterna som har gjorts enligt mig och jag känner hur känslorna väller över.
Sedan går jag in på mina underbara väns blogg där hon har skrivit ett otroligt fint inlägg till mig, http://nanatha.blogg.se/2011/november/underbar-van.html. Jag har många fina vänner och många av dom bor flera mil ifrån mig. Men när jag får denna bekräftelse så känner jag mig glad och tacksam men samtidigt känner jag att jag inte förtjänar den. Jag känner mig så otroligt egoistisk som är så jävla dålig på att höra av mig. Anledningen till det är enkel, jag orkar helt enkelt inte, jag har för mycket som pågår i mitt liv nu och är inte på topp, och det är då jag känner mig egoistisk.

Men jag saknar mina fina vänner som bor långt ifrån mig, mer än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig. Jag blir så glad när Nattis skriver som hon gör. Även fast hon är 40 mil ifrån mig så kan hon muntra upp mig utan problem. Tack för det! =)

En sak att glädjas åt är att en annan bästavän flyttar hem inom kort. Min favorit dansk har äntligen insett att Sundsvall är bättre än Oslo och kommer hem igen i Maj.

Jag har haft en mysig kväll hos mamma och pappa men nu ligger jag hemma i sängen och känner mig ensam och övergiven, även fast det inte är alls så. Igår hade jag Agnes här men idag, första gången på länge, helt själv med min misse.


Tack älskade du för att gjorde min kväll mycket bättre! Ses snart åkan. =)