Jag sitter i min säng och lyssnar på underbara Tracy Chapman. Jag sitter och funderar på mitt gamla liv och  mitt nuvarande liv. Man ska aldrig ångra någonting man har gjort, man ska bara ångra sakerna man inte har gjort. Om jag inte hade tagit vissa beslut så hade jag aldrig varit den jag är idag, jag hade inte haft dom vännerna och jag hade nog inte haft Emil.
Människor jag gillar, det är människor som förändrar mig till det bättre. Emil är helt klart en av dom. Min mamma och pappa hör självklart också till den kategorin eftersom dom har uppfostrat mig och lärt mig det mesta. Sen finns det en gammal vän till mig, som förändrade mig mer än någon annan människa någonsin har gjort. Hon gav mig självförtroende, styrka, stabilitet och glädje, under dom åren som jag behövde det som mest. Det var aldrig något strul eller några krav mellan oss, vi kunde bara sitta i flera timmar och skratta åt samma sak om och om igen. Vi kunde prata om allt, även om det var oväsentliga grejer så gjorde vi samtalsämnet intressant. Jag uppskattar och beundrar henne för allt. Hon är en stor skillnad från mitt dåvarande liv och mitt nuvarande liv. Jag ångrar saker jag inte gjorde, som till exempel att ha fortsatt ha dig som vän.

I dagsläget så är jag nöjd och glad. Jag är stressad över allt som har med skolan att göra och över att inte veta hur min framtid kommer att se ut. Men jag har världens bästa Emil, världens bästa familj och världens bästa vänner. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det är någonting som saknas...