Idag blev det ingen "kryapåmig"-dag. Efter 3 timmars sömn så vaknade jag av ett jobbsamtal klockan 9. Eftersom jag är pank och i stort behov av pengar så trottsade jag allt det onda och begav mig till Toys för en comeback. Jobbade 12-18 och det var ett kärt återseende med mina underbara arbetskamrater.

När jag kom hem släppte alla värktabletter och febern kom i kapp mig. Nu mår jag ändå hyfsat men tänkte bege mig till herr doktor imorgon så jag kan få pencilin mot bihålerna som jag tror att det är.

Jag var precis inne på familjen hed/melin's blogg, mina kära nya grannar med deras två söta tvillingpojkar, och plötsligt mådde jag mycket bättre! Jag håller med dig Anne-Lie, jag måste bli frisk så att jag kan komma över och mysa med pojkarna och umgås med dig, jag lovar att jobba på det.

Det var så roligt i Söndags när jag vaknade med världens baksmälla av att en bäbis satt och kollade på mig med små, roande ögon. Mamma hade tagit med sig Arvid in hit för att väcka mig och han rynkade lite på näsan och gav mig en blick som sa "Du mår inte så bra, va?". Förlåt familjen Hed/Melin för att jag gav Arvid men för livet... ;-)

Konstigt nog känner jag mig inte sådär sovatrött.
Eller jo, kanske.
godnatt