Imorse när Emil klev upp klockan 5 imorse och skulle åka iväg så var jag sekunder ifrån att följa med honom hem till Sundsvall. Min hemlängtan och tveksamhet tog över men sedan hann förståndet ikapp. Jag hörde alla rösterna i huvudet, att jag fixar det här, det är första veckan som är jobbigast, jag är stark nog att klara det. Då kände jag att det var bevisat att pepptalk lönar sig i längden. Jag vet att om jag skulle åka hem nu så skulle det bli ännu jobbigare att åka tillbaks hit.

Jag vet att jag måste ge det en chans. Det kommer ju bli bra till slut. Men att situationen är jobbig kan jag ju inte komma ifrån.
Jag lyckades i alla fall somna om vid 7-tiden efter många tankar och funderingar. Jag vaknade någon timme senare av en ivrig Katta som både ringde och smsade med goda nyheter. Hon änländer till Stockholm ikväll klockan halv 10. Fyfan vad glad jag blev! Det innebär mer tidsfördriv och roligheter så att jag slipper tänka på annat hela helgen. Jag och Nattis har redan planerat världens shoppingrunda på lördag, så då får Katta följa med. Sen blir det kanske en sväng på grönan och en eventuell utgång!


Nu ska jag vara en bra sambo och plocka ur diskmaskinen. Jag ska även hinna med att träffa min kära lillasyster på eftermiddagen. =)