Jag tänker väldigt mycket. När jag är trött tänker jag mest betydelsefulla tankar. Nu är det ett sånt tillfälle.
Jag tänker på Emma, som lämnade Sundsvall idag.
Jag tänker på mina älskade tjejer, jag har dom att tacka för att jag har blivit den jag är.
Jag tänker på framtiden, vad händer nu?
Jag tänker på dåtiden, vad var det som gick fel?
Jag tänker på dig.
Jag tänker på skolan.
Jag tänker på livet.

När jag har gått igenom dessa punkter om och om igen kan jag med glädje konstatera att :
Emma kommer att komma tillbaka, hon är bara på semester....
Mina tjejer gör mig så otoligt glad och lycklig, om man kunde gifta sig med sina vänner skulle jag ha gjort det för längesen!
Framtiden får ödet avgöra, det är ingen idé att fundera på saker som gör hjärnan galen.
Dåtiden är dåtiden, det som hände det hände, glömma och förlåta, eller?
Digpunkten och skolanpunkten har jag ingen lust kommentera.

Livet får man bara chansen att leva en gång, hittills har jag tagit vara på det, så det ska jag fortsätta med.