Jag måste börja detta inlägg med att be om ursäkt till Jessica Andersson. Jag har lite svårt för dig men jag hatar dig inte. Det finns flera personer i Let's Dance som jag ogillar mer än dig, en av dom är din partner Kristijan. Jag säger bara en sak: Får människor verkligen vara så där jobbig i direktsänd tv? Han verkar uppenbarligen tycka att han är bäst i världen. Det är dags att komma ner på jorden nu, Kristijan...

Gårdagen var underbart rolig, frånsett slutet.
Vi var hos KB och tog farväl av honom som imorgon flyttar ner till Stockholm. Tråkigt, tråkigt. Dock hade vi väldigt roligt och höjdpunkten måste vara min underbara vän Malin. Malin är en bra människa och igår upptäckte vi en ny bra sida hos henne, hennes skådespelartalang. Malin låtsades nämligen att hon hade Aspbergers Syndrom. Precis som i filmen "I rymden finns inga känslor" så var hon väldigt noga med att påpeka att hon gillade inte när folk tog i henne.
Vi som egentligen är förståndiga människor vet att det inte är roligt att skämta om sådant, men igår så fungerade inte vårat förstånd. Vinet tog snabbt över förståndet och våra nyktra hjärnor var totalt utspelade. Det märkte vi framförallt när vi slog rekord i att "åka taxi minst antal meter" från Sundsvallsbanken till memento.

Kvällen slutade lyckligt med att jag fick bada (det har blivit lite av en tradition nu) och somna i Emils underbara armar.

Idag spenderar jag dagen i min säng, med vatten, ostkrokar och cola. Det har jag förtjänat.